Från allt elände så ska jag nu bryta min trend lite grann!

Ska fara och provrida en häst nu på tisdag. Och jag har fjärilar i magen redan nu!

Var ju flera år sedan jag satt på en häst nu. Men ska gå bra :)

Lär ju vara lite vingligt första gångerna men, ja.. Då får det vara det!

Däremot lär jag ju ha en förträffligt skön träningsvärk på onsdag!

Kommer gå hjulbent som en cowboy hela dagen! Men hur sexigt är inte det......

Härligt att få börja med de underbara djuren igen! Min måbra drog.. :)

Sen på torsdag så bär det iväg ner till Jämtland igen.

Det gör mig också väldigt lycklig..

Och varm, och glad, och fjantig..

Tänk vad det kan ställa till det i skallen på en ibland ;)

En måbra vecka tror jag på att detta blir! 

Ni ska inte behöva plågas med mina negativa inlägg jämt.

Så jag tycker verkligen att detta bröt den linije jag har hållit hittills.

För att avsluta like a pro! 

Måbra musik..

Don't you fear me
Of never coming back

Jag drömde om dig i natt. Du var lika glad och kvick som vanligt.

Du var genuint lycklig, du pratade sprudlande om jakten och hundarna..

Du frågade hur det var med mig, jag blev stum och insåg att.. Allt var bra..

Jag undrade om vi skulle ses på kvällen, det var en självklarhet tyckte du..

Men på kvällen..

Hade du..

Då var du borta..

Samma jävla dröm.. Om och om igen..

Ibland så tar ilskan över mig,

jag blir så jävla arg då jag vaknar från de där drömmarna..

Kallsvettig och gråtfärdig..

Hur kunde du!

Men samtidigt..

Ja.. Jag vet..

På något underligt sätt så önskar jag bara att din ångest har försvunnit.

Att du är lycklig var du nu är.

Men samtidigt så önskar jag att vi som blev kvar inte skulle behöva ta det här..

Jag önskar att allt vore bra..

Ja.. Jävla svammel.. Det är ett jävla tjat från henne tänker ni säkert nu..

Men vet ni, I don't give a shit! 

Läs det inte då.

-----------------------------------

Jag har fastnat i mitt stjärntecken.

Tycker det är facinerande på något sätt.

Finns mycket som stämmer,

och vissa delar stämmer inte..

Men detta.. Det stämmer:

"Skytten njuter fullt ut av singellivet,

även om hon innerst inne längtar efter den stora kärleken.

När en relation blir för seriös får hon ibland kalla fötter,

inte nödvändigtvis för att hon inte är kär,

utan för att parrelationer kan skrämma henne.

Hon månar starkt om sin frihet att inte ens kärlek får inskränka på den.."

Ahaa, den nyckfulla skytten..

Ett nytt år

Ett bättre år..

När man tänker tillbaka på året som har gått så har det inte varit mycket som har varit riktigt bra för min del.

Ett uppbrott som tog musten ur mig,

en händelse som tog ett liv,

ett läkande trädde i kraft,

nästa liv togs,

jag läker fortfarande..

Jag försöker fortfarande få nått grepp om året som har gått.

Det är ett år med diffusa minnen,

vissa minnen som är undanträngda och vissa minnen har helt enkelt bara försvunnit på grund av sorg.

Men!

Vi ska inte glömma, det händer alltid nått bra trots allt elände.

I och med att hösten kom,

kom någonting mer..

Wonderful, it makes me happy..

Det nya året, det ska bli ett annat sorts år.

Jag tänker inte sitta och predika om nyårs löften eller liknande..

För jag vet att jag håller dom inte i alla fall.

Bara en sak,

som jag vet att jag kommer att göra.

För jag har nämligen redan början..

För en tid sen..
Vårat motto!

Rockbroderns och mitt motto..

Låt det bara ske.. 



 

Det finns så mycket jag önskar..

Och det finns så mycket som jag kan förverkliga..

Men det finns även saker som jag aldrig kommer att kunna få.

Saker som jag vet har gått ur tiden,

ett annat liv..

Det finns så många ord som inte kom ut,

som låg på lur där inne..

Det finns kvällar, så som denna..

Då sorgen sätter sina ilskna klor i mig.

Då den ligger som ett täcke av nerver utanpå skinnet.

Rör jag mig så vrider sig magen..

Så mycket som behöver komma ut..

Jag saknar han..

Juletid, 

en tid som ska inbringa frid,

en mysig tillställning med familjer och vänner..

Varför känns det inte så då?

Det enda "julpynt" jag har satt upp är två ljusstakar.

Jag orkar inte..

Det roliga i allt elände,

det är att människor tror att det är bra nu,

att det är över..

It's far from over,

you haven't seen the last of me..

Eftersom jag inte säger nått så tror väl folk det,

att det är bra..

Men vad ska man säga?

Vad finns det att säga?..

Ångest är ett ord som använd av många,

som används i många sammanhang..

Men, har man upplevt riktig ångest,

då inser man kraften av ordet..

Det är ett tungt ord som man inte ska ta för lätt på.

Ångest för mig är som filt som sveps runt mig,

när den är som tyngst så har jag inte styrkan att bli av med den.

Den ligger som ett täcke över mina tankar och känslor.

Den sticks och svider, 

men hur mycket man än stretar för att bli av med den,

så ligger den tungt kvar och gör små sår i skinnet på mig.

Tillslut blir det köttsår och skaver outhärdligt..

Jag har egentligen mycket att glädjas åt också,

men jag kan inte ta åt mig av det goda.

Jag försöker,

men jag puttar bort känslorna..

Varför?

Inte ens jag vet varför jag gör så.

Jag försöker ändra mitt sätt,

försöker bli bättre..

Kämpar..

It's far from over,

you haven't seen the last of me..

----------------------------------------------

Där vandrar du, 

i din osäkra ensamhet, 

vill finna vägen dit ingen vet. 

Trodde du hade allting där det skulle va. 

Men ingenting var egentligen bra. 

Nu söker du tröst i det du inte fick, 

ett liv av längtan, en väg dit ingen gick. 

Jag står trött och ser på hur du valde fel, 

önskar med hela mitt hjärta hur allt kunde sluta väl.

men ingen väg torkar dina sår. 

Där du i din ensamhet går

Ännu en dikt av min underbara vän.. Var ett tag sedan, men den tycks fortfarande stämma in..

..I've got a one-way ticket to freedom..

Hur jag önskar att vissa dagar få vara någon annan,

någon annan stans..

Slippa mina tankar och funderingar för så bara en timme,

låt mig glömma bort mig själv..

Allting blir för stort,

jag kommer för nära det jag gjort..

Som en marionett,

man går på som en marionett,

varje dag,

rutiner,

fasta rutiner,

de säger att det är bra för en,

men när allt flyter ihop till ett töcken,

vad finns det som är bra då?

Man försöker tränga bort,

inte tänka,

försöker vara glad,

för att inte oroa andra..

Det är rakt igenom bullshit,

jag är less,

less på att vara så..

Jag vill vara hon som gråter när hon vill,

och skrattar när hon vill.

Inte vara hon som inte är nått..

Inte känner nått..

Kan man ändra på gamla mönster?

Eller är det en kompromiss av gamla gener?

När får jag bli den som jag är..

När allting blir för stort,

och jag kommer för nära det jag gjort..

Skrämmer jag er?..

Jag har suttit och försökt skriva nu flera dagar..

Men orden fastnar, 

jag kan inte få dem ur mig..

Jag vet inte hur jag ska börja,

eller fortsätta,

eller sluta..

Jag känner mig så fruktansvärt uppgiven.

Det har varit bra ett tag,

men nu är det som att allt börjar rulla tillbaka igen.

När försvinner allt?

Sorg, smärta, undran....

Jag försöker verkligen att inte tänka på det,

men det kommer stunder då det bara dyker upp.

Ofrivilligt.

Jag vill inte tänka på det.

Jag vill ännu mindre prata om det.

Jag stoppar huvudet i sanden,

som men så mycket annat.

Men det kommer i alla fall :(

Jag vill inte lyssna, känna, tänka..

Det är riktigt jävla tragiskt..

Det som de håller på med,

hittar på saker..

Om en sån här sak..

Tack för eran respekt..

As...

Ska väl börja med att säga,

en underbar kväll igår! Tack tack och tusen tack..

Hade så jävla roligt, underbara människor! <3

Sen har vi de andra.

Dömande, onda och nyfikna..

Jag blir så less på folk som tror att de vet,

i och med att de tror att de vet så börjar rykten snurra,

till sist så är ryktet sanning för dem.

Medan den som det gäller inte vet ett skit,

det är ju helt bakvänt!

Det finns vissa dörrar man inte öppnar för alla personer..

Jag hatar att folk är så nyfikna..

Jag är inte nyfiken av mig,

jag är egentligen inte ett dugg intresserad av människors liv.

Förutom de som jag känner bäst,

men då är jag bara nyfiken för att jag vill dem väl.

Uppenbarligen så vill inte alla människor andra väl,

för då skulle inte rykten startas..

Det gör mig fan ont i hjärtat att sånt där finns.

Bland människor man trodde hade lite mer respekt för en..

Men, tydligen inte.

Jag känner mig fan trampad på..

Well, tack så mycket!

Nu har jag bestämt mig,

att jag tänker inte ägna någon energi till sånt..

Jag orkar inte...