Ett nytt år

Ett bättre år..

När man tänker tillbaka på året som har gått så har det inte varit mycket som har varit riktigt bra för min del.

Ett uppbrott som tog musten ur mig,

en händelse som tog ett liv,

ett läkande trädde i kraft,

nästa liv togs,

jag läker fortfarande..

Jag försöker fortfarande få nått grepp om året som har gått.

Det är ett år med diffusa minnen,

vissa minnen som är undanträngda och vissa minnen har helt enkelt bara försvunnit på grund av sorg.

Men!

Vi ska inte glömma, det händer alltid nått bra trots allt elände.

I och med att hösten kom,

kom någonting mer..

Wonderful, it makes me happy..

Det nya året, det ska bli ett annat sorts år.

Jag tänker inte sitta och predika om nyårs löften eller liknande..

För jag vet att jag håller dom inte i alla fall.

Bara en sak,

som jag vet att jag kommer att göra.

För jag har nämligen redan början..

För en tid sen..
Vårat motto!

Rockbroderns och mitt motto..

Låt det bara ske.. 



 

Det finns så mycket jag önskar..

Och det finns så mycket som jag kan förverkliga..

Men det finns även saker som jag aldrig kommer att kunna få.

Saker som jag vet har gått ur tiden,

ett annat liv..

Det finns så många ord som inte kom ut,

som låg på lur där inne..

Det finns kvällar, så som denna..

Då sorgen sätter sina ilskna klor i mig.

Då den ligger som ett täcke av nerver utanpå skinnet.

Rör jag mig så vrider sig magen..

Så mycket som behöver komma ut..

Jag saknar han..

Juletid, 

en tid som ska inbringa frid,

en mysig tillställning med familjer och vänner..

Varför känns det inte så då?

Det enda "julpynt" jag har satt upp är två ljusstakar.

Jag orkar inte..

Det roliga i allt elände,

det är att människor tror att det är bra nu,

att det är över..

It's far from over,

you haven't seen the last of me..

Eftersom jag inte säger nått så tror väl folk det,

att det är bra..

Men vad ska man säga?

Vad finns det att säga?..

Ångest är ett ord som använd av många,

som används i många sammanhang..

Men, har man upplevt riktig ångest,

då inser man kraften av ordet..

Det är ett tungt ord som man inte ska ta för lätt på.

Ångest för mig är som filt som sveps runt mig,

när den är som tyngst så har jag inte styrkan att bli av med den.

Den ligger som ett täcke över mina tankar och känslor.

Den sticks och svider, 

men hur mycket man än stretar för att bli av med den,

så ligger den tungt kvar och gör små sår i skinnet på mig.

Tillslut blir det köttsår och skaver outhärdligt..

Jag har egentligen mycket att glädjas åt också,

men jag kan inte ta åt mig av det goda.

Jag försöker,

men jag puttar bort känslorna..

Varför?

Inte ens jag vet varför jag gör så.

Jag försöker ändra mitt sätt,

försöker bli bättre..

Kämpar..

It's far from over,

you haven't seen the last of me..

----------------------------------------------

Där vandrar du, 

i din osäkra ensamhet, 

vill finna vägen dit ingen vet. 

Trodde du hade allting där det skulle va. 

Men ingenting var egentligen bra. 

Nu söker du tröst i det du inte fick, 

ett liv av längtan, en väg dit ingen gick. 

Jag står trött och ser på hur du valde fel, 

önskar med hela mitt hjärta hur allt kunde sluta väl.

men ingen väg torkar dina sår. 

Där du i din ensamhet går

Ännu en dikt av min underbara vän.. Var ett tag sedan, men den tycks fortfarande stämma in..

..I've got a one-way ticket to freedom..

Hur jag önskar att vissa dagar få vara någon annan,

någon annan stans..

Slippa mina tankar och funderingar för så bara en timme,

låt mig glömma bort mig själv..

Allting blir för stort,

jag kommer för nära det jag gjort..

Som en marionett,

man går på som en marionett,

varje dag,

rutiner,

fasta rutiner,

de säger att det är bra för en,

men när allt flyter ihop till ett töcken,

vad finns det som är bra då?

Man försöker tränga bort,

inte tänka,

försöker vara glad,

för att inte oroa andra..

Det är rakt igenom bullshit,

jag är less,

less på att vara så..

Jag vill vara hon som gråter när hon vill,

och skrattar när hon vill.

Inte vara hon som inte är nått..

Inte känner nått..

Kan man ändra på gamla mönster?

Eller är det en kompromiss av gamla gener?

När får jag bli den som jag är..

När allting blir för stort,

och jag kommer för nära det jag gjort..

Skrämmer jag er?..

Jag har suttit och försökt skriva nu flera dagar..

Men orden fastnar, 

jag kan inte få dem ur mig..

Jag vet inte hur jag ska börja,

eller fortsätta,

eller sluta..

Jag känner mig så fruktansvärt uppgiven.

Det har varit bra ett tag,

men nu är det som att allt börjar rulla tillbaka igen.

När försvinner allt?

Sorg, smärta, undran....

Jag försöker verkligen att inte tänka på det,

men det kommer stunder då det bara dyker upp.

Ofrivilligt.

Jag vill inte tänka på det.

Jag vill ännu mindre prata om det.

Jag stoppar huvudet i sanden,

som men så mycket annat.

Men det kommer i alla fall :(

Jag vill inte lyssna, känna, tänka..

Det är riktigt jävla tragiskt..

Det som de håller på med,

hittar på saker..

Om en sån här sak..

Tack för eran respekt..

As...

Ska väl börja med att säga,

en underbar kväll igår! Tack tack och tusen tack..

Hade så jävla roligt, underbara människor! <3

Sen har vi de andra.

Dömande, onda och nyfikna..

Jag blir så less på folk som tror att de vet,

i och med att de tror att de vet så börjar rykten snurra,

till sist så är ryktet sanning för dem.

Medan den som det gäller inte vet ett skit,

det är ju helt bakvänt!

Det finns vissa dörrar man inte öppnar för alla personer..

Jag hatar att folk är så nyfikna..

Jag är inte nyfiken av mig,

jag är egentligen inte ett dugg intresserad av människors liv.

Förutom de som jag känner bäst,

men då är jag bara nyfiken för att jag vill dem väl.

Uppenbarligen så vill inte alla människor andra väl,

för då skulle inte rykten startas..

Det gör mig fan ont i hjärtat att sånt där finns.

Bland människor man trodde hade lite mer respekt för en..

Men, tydligen inte.

Jag känner mig fan trampad på..

Well, tack så mycket!

Nu har jag bestämt mig,

att jag tänker inte ägna någon energi till sånt..

Jag orkar inte...

Fröken Mu, där går du,
med känslor låsta på insidan. 
Fröken Mu där går du. Du mötte en Momas, en stor man kallad Thomas,
Han såg var du befinner dig Nu. 
Glad att få finnas till, en god vän är det han vill, Dina skador och ärr river inte mig,
Jag är din vän trogen , jag älskar dig.
Din väg har kantrats av kaos, ett ofrivilligt farväl, 
men glöm inte att någon här vill dig väl. 
Jag finns alltid att stötta dig, ditt hjärta har träffat mig.. På ett bra vis så klart, att vara din vän är underbart, och jag ställer alltid upp hur livet en sig ter, så stanna kvar hos mig jag ber.

Det finns ingen väg för svår, när vi kring Umedalen går. Galna gubbar må komma i våran väg, men det är bara ett roligt hinder, roliga gubbar är vad en Knaspromenad binder. Jag har funnit bland det bästa nu, att alltid få vara en räksmugglare som älskar sin Mu..

Håller ditt huvud tungt när livet inte ter sig lugnt, Bevarar dig som du är, oavsett hur livet tär, du behöver någon som mig, och jag kan inte klara min resa utan dig. 
Så hör en god väns ord, medans vi fortfarande vandrar denna Jord.
Dina val som svider, är något som för mig lider, tillsammans tar vi oss ann, den ondska som aldrig försvann... Ha den finaste av dagar, du bygger min vardag ofta, hatten av för dig och ett fyrfaldigt Hurra....Hurra Hurra Hurra Hurra. //President skäggulk

Bästa födelsedags presenten! 

Min rockbroder! :) 

Spank you man!

Igår så såg jag en film, Jag saknar dig, heter den.

Men heja, varför utsätter jag mig för såna saker?

De säger att även den djupaste smärta har mening,

jag undrar, 

vad har det här för mening?

För mig är det en lögn..

Vissa smärtor har ingen mening.

De kommer och stormar in i ens liv och förstör,

de äter upp all den goda kraften för att livnära sig själv.

Det hänger bara på personen i fråga som har blivit utsatt att repa sig.

Att bygga upp allting igen och släppa in lite ljus i taget.

Det finns saker som man aldrig kommer att förstå,

men vissa saker förstår jag nog bättre än andra.

Det är jobbigt på ett sätt att ingen skulle förstå mig om jag skulle berätta.

Därför låter jag det ligga här inne,

för att inte bli missförstådd. 

Det är det sista jag vill bli nu.

Det finns en annan sak som jag måste berätta för någon,

det är ett tungt kapitel,

någonting som jag är rädd för att berätta,

någonting som jag egentligen bara vill ska försvinna,

men jag har lärt mig av mina misstag..

Det enda raka är att berätta det och sen se därifrån..

Jag kan inte göra andras val.

Bara mina egna,

och jag tänker göra mina val rätt den här gången..

Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig..

Allra käraste..