Du är en saga för god för att vara sann..

Detta är ett personligt brev till en människa som gett mig en underbar barndom och ett enormt stöd i stormens hårdaste vindar. Han stod på min sida, utan att tveka.. Jag älskade honom, trots att han är borta så bevarar jag hans alla karaktärsdrag inom mig. Ett välbevarat minne.. Ditt skratt ekar fortfarande i mitt hjärta. Älskade bror..

Jag har inte ens någon karaktär att gå till minneslunden för att hedra ditt minne. Inte bara för att det tar mig emot, utan för att du var ingen sån. Det var inte du. Jag vill tro att du uppskattar det mer om det kommer härifrån. Mitt hjärta. Inte att jag tvingar mig i väg till en plats där mitt hjärta brister varje gång jag sätter mig ned. Allt känns så konstlat när jag sitter där på parkbänken och försöker nå dig med mina tankar. Det känns inte genuint.

Jag saknar dig, så fruktansvärt mycket. Tårarna rullar varma ner för min kind när jag tillåter tankarna rulla iväg på sorgens väg neråt. Jag är så rädd bror.. Jag är så rädd att jag ska glöma bort dig. Alla dina små grejer som du gjorde, hur du rörde dig, hur du talade.. Ditt skratt. Jag är rädd att du ska försvinna som ett diffust minne. Att det så småningom hamnar på vinden med allt annat som har dammat igen. Jag vill verkligen inte det..

Skuld är nått som har belägrat mitt sinne senaste tiden. Skuld för att jag har fått en känsla till mig att du ville att jag skulle hjälpa dig. Jag vill så gärna tro att jag hade kunnat hjälpa dig. Men du sa aldrig någonting som jag kunde ta på. Någonting som gjorde att jag förstod. Jag förbannar mig själv att jag inte kunde, men jag förbannar även dig för att du inte sa nått. Det kunde ha blivit bättre faktiskt. Ingenting är för evigt.. Förutom det här.. Men jag hoppas att sorgen inte är lika vass och skärande för evigt. Att den kanske lägger sig till ro. Jag vet att du har fått ro.. Men jag har inte fått det. Du lever som ett ont och varigt ärr i mitt hjärta än. Jag hoppas det läker och blir till ett fint ärr sen. Ett som jag kan se på och återuppleva alla fina minnen, känna sorgen på ett mer humant sätt. 

Folk pratar så mycket. Jag har insett en sak idag, eller snarare nu i natt. Att kunna vara tyst och kunna lyssna är en fantastisk grej att kunna. Jag har lyssnat på dig i ändlösa timmar, jag hoppas och vill att du verkligen har uppskattat de pratstunder vi hade. Att de hjälpte dig någorlunda. Men uppenbarligen inte nog för att du skulle få tillbaka livsviljan. 

Det finns så mycket jag vill berätta för dig. Jag vill ha dina råd. Jag vill veta hur du har det. Jag saknar din röst. Jag saknar så mycket av allt det. Jag saknar dig.

Du har nog ingen aning om hur mycket sorg du lämnade efter dig. Dina barn, din familj, oss, vi.. Och älskade pappa. Så vi har slitit för att komma igenom det här. Och än är vi inte igenom. Inte jag i alla fall, det är en lång färd kvar. Jag önskar att jag bara kunde få prata med dig en sista gång. Få dig att förstå hur mycket jag älskar dig. Att du var en av de som ingick i min inre krets. Den är bruten och sargad. Det gapar ett stort svart hål där, där du en gång varit som en av mina pelare runt om mig. Du var en av de starkaste punkterna jag hade i mitt liv. 

Jag vill att du ska veta att jag älskar dig, trots ditt val.

Jag vet att din själ ligger i ro nu. 

Jag önskar bara att min egen själ gjorde det..

Kommer lite bilder idag tänkte jag..

1:a : Apistogramma Baenschi, hona. Hon är ny insatt, därför de ljus färgerna.

2:a : Pomacea bridgesii, en äppelsnäcka, har fyra stycken gula som jag fick av en gammal klasskamrat 

- Har även två stycken Asolene spixi snäckor. Får vara med på bild någon annan gång.

3:dje : Är min fjärilsciklids hane som studerar min nya hane (Ap. Baenschi). Lite maktkamp där.

4:de : Mikrogeophagus ramirezi, fjärilsciklidhanen. En riktig linslus.

5: Hanen i paret Apistogramma Baenschi. Även han är lite skärrad efter ha kommit till ett nytt hem. 

Förhoppningsvis så känner sig aporna sig lite mer hemmastadda om ett tag. 

Två av mina scalarer är borta, de fick flytta. Den svart/vita och den svart/vit/gula.

Så har kvar de två gula.