Jag kan översköljas av en rädsla ibland,

att jag ska glömma bort dig.

Hur du såg ut,

hur du pratade,

ditt skratt,

dig..

Hur våra samtal sakta förvandlades till,

ja, snarare förtroende samtal än någonting annat.

Jag saknar dom,

och dig.

Jag saknar dina visa och ibland vitsiga åsikter som du hade om problem.

Jag är rädd,

att jag en dag inte minns dig för den du var.

Inte bara din stil bland människor,

utan den du var under våra samtal.

Hur du hjälpte mig,

att överleva det jag gick in i och kom ut ifrån.

Det fyller mig emellanåt med skuldkänslor,

att jag inte kunde hjälpa dig.

Du hjälpte ju mig.

Du hjälpte mig att riva upp hela muren med skam.

Och du hjälpte mig att överkomma den värsta av känslor jag haft.

Men jag kunde inte hjälpa dig.

Du sa aldrig nått.

Nu efteråt,

ser jag tydliga grejer som du sagt.

Men som jag då inte reflekterade över.

Jag önskar att du kunde se oss,

jag önskar att jag kunde se dig.

Kasta ord och vara som förr..

Älskade älskade..

Vart vore jag om du inte hade funnits där?

Jag är trots allt tacksam för den tiden vi fick.

Men den var alldeles för kort..

Hur kommer det sig att folk redan från början kommer med ont uppsåt?

Hur kan man ogilla någon utan att man lära känna människan innan?

Och hur man kan trakassera människor som gör sitt bästa?

Spö borde ni ha..

Jag tycker det är så lågt..

Jag får en god lust att göra nått åt det.

Jag ska fundera..

Vad som slår hårdast..

Förövrigt har jag hamnat i en liten må bra cirkel.

Allt känns som lugnt nu.

Lugnet innan stormen eller bara lugn?

Det återstå att se.

Goo låten..

Frisk luft rensar hjärnan ibland..

Don't look to the eyes of a stranger
Don't look through the eyes of a fool
Don't look to the eyes of a stranger
Somebeody's watching when the night comes down

Det jag egentligen vill ha..

Det är trygghet, stabilitet, och att få vara fri från rädsla..

Den enda människa jag kan få det med är mig själv..

Jag har insett,

att jag är hellre ensamen och vet att jag inte kan bli sårad.

Än att vara med någon annan och bara behöva vänta på att bli bränd.

Det låter så jävla tragiskt,

jag vet.

Hmm..

Jag vet inte riktigt..

Det är som att det är massor av puzzelbitar som fattas i mig.

Jag är nog skapt för att vara ensam.

Jag börjar tro det.

Det är synd bara att vissa inte håller med.

Soooo.. What too do!

Våga fortsätta..

Eller bara sätta stop för skiten redan nu?

Jag vet inte..

Såra eller bli sårad..

Egentligen talar ju ingenting för att jag ska bli sårad.

Men det har på något sätt alltid hamnat där förr i slutändan.

Så varför skulle trenden ändras?

Ja, jag är en bitterfitta..

Ut med hunden..

Jag försöker,

men det känns som det inte räcker till.

Hur gör man då hjärnan spelar en spratt?

Och man känner inte igen sig själv..

Det var någon som sa till mig för länge sedan att man aldrig ska försöka vara någon annan..

Att ingen är My så bra som jag är..

Jag vet..

Men nu vet jag inte riktigt vart My är.

Hur hittar man igen henne?

Dina ögon sväljer mörker..

Dags att stänga av tror jag..

Känns som god tid för det..

Från allt elände så ska jag nu bryta min trend lite grann!

Ska fara och provrida en häst nu på tisdag. Och jag har fjärilar i magen redan nu!

Var ju flera år sedan jag satt på en häst nu. Men ska gå bra :)

Lär ju vara lite vingligt första gångerna men, ja.. Då får det vara det!

Däremot lär jag ju ha en förträffligt skön träningsvärk på onsdag!

Kommer gå hjulbent som en cowboy hela dagen! Men hur sexigt är inte det......

Härligt att få börja med de underbara djuren igen! Min måbra drog.. :)

Sen på torsdag så bär det iväg ner till Jämtland igen.

Det gör mig också väldigt lycklig..

Och varm, och glad, och fjantig..

Tänk vad det kan ställa till det i skallen på en ibland ;)

En måbra vecka tror jag på att detta blir! 

Ni ska inte behöva plågas med mina negativa inlägg jämt.

Så jag tycker verkligen att detta bröt den linije jag har hållit hittills.

För att avsluta like a pro! 

Måbra musik..

Don't you fear me
Of never coming back

Jag drömde om dig i natt. Du var lika glad och kvick som vanligt.

Du var genuint lycklig, du pratade sprudlande om jakten och hundarna..

Du frågade hur det var med mig, jag blev stum och insåg att.. Allt var bra..

Jag undrade om vi skulle ses på kvällen, det var en självklarhet tyckte du..

Men på kvällen..

Hade du..

Då var du borta..

Samma jävla dröm.. Om och om igen..

Ibland så tar ilskan över mig,

jag blir så jävla arg då jag vaknar från de där drömmarna..

Kallsvettig och gråtfärdig..

Hur kunde du!

Men samtidigt..

Ja.. Jag vet..

På något underligt sätt så önskar jag bara att din ångest har försvunnit.

Att du är lycklig var du nu är.

Men samtidigt så önskar jag att vi som blev kvar inte skulle behöva ta det här..

Jag önskar att allt vore bra..

Ja.. Jävla svammel.. Det är ett jävla tjat från henne tänker ni säkert nu..

Men vet ni, I don't give a shit! 

Läs det inte då.

-----------------------------------

Jag har fastnat i mitt stjärntecken.

Tycker det är facinerande på något sätt.

Finns mycket som stämmer,

och vissa delar stämmer inte..

Men detta.. Det stämmer:

"Skytten njuter fullt ut av singellivet,

även om hon innerst inne längtar efter den stora kärleken.

När en relation blir för seriös får hon ibland kalla fötter,

inte nödvändigtvis för att hon inte är kär,

utan för att parrelationer kan skrämma henne.

Hon månar starkt om sin frihet att inte ens kärlek får inskränka på den.."

Ahaa, den nyckfulla skytten..