Jag känner mig fortfarande ledsen..

Men, inte lika påtagligt nu..

Klart jag får ont i hjärtat när jag hör att du går vidrare lättare än mig.

Får en känsla av att du redan hade gjort det, innan detta..

Egentligen är jag inte förvånad..

Med din karisma kan du nog få vilken du vill..

Jag känner mig ensam. 

Jag vet inte vart jag ska vända mig..

Och jag vet inte hur jag ska kunna gå vidare som dig..

Du skriver redan med nya medan jag sitter och gråter på kvällarna..

Vår kärlek var kanske trots allt inte så stark som jag trodde.

Eller så var det bara min som var det..

Usch, jag kommer alltid att sakna dig..

Jag vet inte längre vad jag ska fylla dagarna med.

Jag känner mig totalt vilsen..

Fet, olämplig och ledsen..

Jag gör mina sysslor för att jag måste,

inte för att jag vill..

Det känns jävligt jobbigt just nu..

Jag hatar det här..