Juletid, 

en tid som ska inbringa frid,

en mysig tillställning med familjer och vänner..

Varför känns det inte så då?

Det enda "julpynt" jag har satt upp är två ljusstakar.

Jag orkar inte..

Det roliga i allt elände,

det är att människor tror att det är bra nu,

att det är över..

It's far from over,

you haven't seen the last of me..

Eftersom jag inte säger nått så tror väl folk det,

att det är bra..

Men vad ska man säga?

Vad finns det att säga?..

Ångest är ett ord som använd av många,

som används i många sammanhang..

Men, har man upplevt riktig ångest,

då inser man kraften av ordet..

Det är ett tungt ord som man inte ska ta för lätt på.

Ångest för mig är som filt som sveps runt mig,

när den är som tyngst så har jag inte styrkan att bli av med den.

Den ligger som ett täcke över mina tankar och känslor.

Den sticks och svider, 

men hur mycket man än stretar för att bli av med den,

så ligger den tungt kvar och gör små sår i skinnet på mig.

Tillslut blir det köttsår och skaver outhärdligt..

Jag har egentligen mycket att glädjas åt också,

men jag kan inte ta åt mig av det goda.

Jag försöker,

men jag puttar bort känslorna..

Varför?

Inte ens jag vet varför jag gör så.

Jag försöker ändra mitt sätt,

försöker bli bättre..

Kämpar..

It's far from over,

you haven't seen the last of me..

----------------------------------------------

Där vandrar du, 

i din osäkra ensamhet, 

vill finna vägen dit ingen vet. 

Trodde du hade allting där det skulle va. 

Men ingenting var egentligen bra. 

Nu söker du tröst i det du inte fick, 

ett liv av längtan, en väg dit ingen gick. 

Jag står trött och ser på hur du valde fel, 

önskar med hela mitt hjärta hur allt kunde sluta väl.

men ingen väg torkar dina sår. 

Där du i din ensamhet går

Ännu en dikt av min underbara vän.. Var ett tag sedan, men den tycks fortfarande stämma in..