..I've got a one-way ticket to freedom..

Hur jag önskar att vissa dagar få vara någon annan,

någon annan stans..

Slippa mina tankar och funderingar för så bara en timme,

låt mig glömma bort mig själv..

Allting blir för stort,

jag kommer för nära det jag gjort..

Som en marionett,

man går på som en marionett,

varje dag,

rutiner,

fasta rutiner,

de säger att det är bra för en,

men när allt flyter ihop till ett töcken,

vad finns det som är bra då?

Man försöker tränga bort,

inte tänka,

försöker vara glad,

för att inte oroa andra..

Det är rakt igenom bullshit,

jag är less,

less på att vara så..

Jag vill vara hon som gråter när hon vill,

och skrattar när hon vill.

Inte vara hon som inte är nått..

Inte känner nått..

Kan man ändra på gamla mönster?

Eller är det en kompromiss av gamla gener?

När får jag bli den som jag är..

När allting blir för stort,

och jag kommer för nära det jag gjort..

Skrämmer jag er?..