En människa sa till mig idag:

"Du är modig.

Det du har gått igenom går inte många människor igen under hela sitt liv..

Det ska du vara stolt över..

Det du överlevt, det är din vinst"

Hur är man modig då allting runt omkring mig faller?

Det sista halvåret har varit ett mörker för mig.

Och nu hände det här..

Min älskade bror..

Om jag bara kunde få prata med dig..

Om jag bara kunde få skratta med dig..

Om jag bara kunde få krama dig..

Om jag bara kunde få berätta en sista gång hur mycket jag älskar dig..

--------------------------------------------

Ser du hur hon saknar dig?

Känner du hennes ångest som gror inom henne?

Ensamheten äter upp henne levande.

Ångesten överlever hon, hon har upplevt den förr.

Men ensamheten och vetskapen om att du inte finns längre,

den hugger och sliter stora köttbitar från hennes hjärta.

Hon försöker att hålla modet uppe för andras skull.

Varför gör hon så?

För att föräldrar, syskon och barn inte ska se henne som ett "riskfall"..

Hon gör fel, det vet hon..

Hon borde släppa allt..

Hon borde gråta, skrika och vräka ur sig allt..

Men hon står där tyst och försynt för att ingen ska behöva må sämre..

Hon borde ändra sig..

Men hon har inte makten att rå på andras känslor om henne.

Hon önskar att de förstod,

tankeläsning.

Varje dag, varje timme, varje minut..

Faller en tanke på dig..

Försvinner ångesten?

Försvinner alla problem?

Var det värt det?

Hon undrar..

Hon vill inte veta..

Hon önskar bara att allt var som vanligt..

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är tämligen facinerande.. De få gång jag skriver (numera var betydligt mer förr) är när jag mår dåligt. Jag kan inte skriva dikter, noveller eller andra texter då jag mår bra. Jag skulle aldrig kunna skriva en romantisk eller roligt novell el...

Känner mig helt utpumpad.. Har haft fysiologi och skadelära hela veckan. Jätte roliga ämnen, och tunga.. Känner mig allmänt nöjd med livet. Förutom.. Detta kan låta som en kliché/tonårsaktigt..   Det finns inget värre än att få känslan av att...

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev någonting här. Tiden tycks inte alltid räcka till för mig.   Massageutbildningen är underbart rolig som jag började i januari. Jag visste inte att jag älskade att massera så mycket som jag gör. Och att h...

Hej Broder..   Var ett tag sedan jag skrivit nått..  I ärlighetens namn så har jag inte orkat. Jag har mina svackor..    Ibland känns det som jorden faller för mig. Det känns som att ingenting spelar någon roll längre. Allt jag vill är att ...

Du är en saga för god för att vara sann.. Detta är ett personligt brev till en människa som gett mig en underbar barndom och ett enormt stöd i stormens hårdaste vindar. Han stod på min sida, utan att tveka.. Jag älskade honom, trots att han är bort...