Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om jag tänker för mycket eller om jag tänker för lite. Ibland känns det som ett enda stort tumult i min skalle och ibland är det som hjärnan ligger i ett vakuum och absolut ingenting händer.. Och just för tillfället känns det som allt står stilla.. Jag kan varken vara arg, ledsen eller glad, jag är bara ett mellanting.. Som i ett vakuum..

Jag har sån lust att bara bryta mig ur allting och göra någonting väldigt dumt.. Avsaknaden av adrenalin i kroppen är enorm och jag försöka komma på ett sunt sätt att framkalla det utan att det blir till överdrift. Men hur lyckas man leva som jag vill leva mitt liv på ett sunt sätt? Hur får man ut det man vill av livet när man vill så mycket som jag vill.. Ibland börjar jag tro att jag kommer stå på samma fläck hela livet.. I samma krater, där gamla skelett då och då kryper upp och skrämmer livslusten ur mig. Livslågan brinner innerst inne, men det känns som den blir mindre och mindre för varje bakslag som kommer.. 

Jag vet inte varför Han uppträder på det sätt Han gör.. Ibland börjar jag tro att det handlar om makt, girighet och ett mycket osäkert hjärta. Men jag förstår ändå inte varför Han river mina murar varje jävla gång. För varje gång så blir jag svagare och svagare.. Jag känner mig som ett par gamla skor som någon egentligen skulle kunna slänga iväg men har kvar dom utifall att Han skulle behöva dem en vacker dag. Men jag anser att jag är mer värd än ett tillfälligt sällskap eller en tillfällig "bra stund".. Jag har så mycket mer att ge och för den delen ta emot.. 

Ensamheten kryper inpå mig och jag blir skräckslagen att jag kommer vara ensam. Men samtidigt så njuter jag i fulla drag av att vara ensam. Jag blir tvär intensiv sedan går det över till att jag blir asocial och inte vill umgås med någon.. Jag är hellre en ensamvarg än en i mängden, en bland allt skit snack och smutskastande. Jag vill ha sopat och rent framför min dörr så ingen kan ta på mig. Så jag är oantastbar.. Så att ingen kan komma och sparka mig i ryggen.. 

Är verkligen ensam stark? Många säger nej, men.. Jag har varit ensam mycket i mitt liv och jag har alltid klarat mig bra. Jag har även lärt mig ett och annat av att hantera mina problem själv. Vissa sätt har varit grymt dåliga och vissa sätt har fungerat utmärkt.. Man lär sig av sina misstag.. Gör om gör rätt..

Nu ska jag dra täcket över huvudet och dö en stilla död..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är tämligen facinerande.. De få gång jag skriver (numera var betydligt mer förr) är när jag mår dåligt. Jag kan inte skriva dikter, noveller eller andra texter då jag mår bra. Jag skulle aldrig kunna skriva en romantisk eller roligt novell el...

Känner mig helt utpumpad.. Har haft fysiologi och skadelära hela veckan. Jätte roliga ämnen, och tunga.. Känner mig allmänt nöjd med livet. Förutom.. Detta kan låta som en kliché/tonårsaktigt..   Det finns inget värre än att få känslan av att...

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev någonting här. Tiden tycks inte alltid räcka till för mig.   Massageutbildningen är underbart rolig som jag började i januari. Jag visste inte att jag älskade att massera så mycket som jag gör. Och att h...

Hej Broder..   Var ett tag sedan jag skrivit nått..  I ärlighetens namn så har jag inte orkat. Jag har mina svackor..    Ibland känns det som jorden faller för mig. Det känns som att ingenting spelar någon roll längre. Allt jag vill är att ...

Du är en saga för god för att vara sann.. Detta är ett personligt brev till en människa som gett mig en underbar barndom och ett enormt stöd i stormens hårdaste vindar. Han stod på min sida, utan att tveka.. Jag älskade honom, trots att han är bort...